Elin

Jag vet att jag skrev sist att jag skulle lägga ut lite bilder från bröllopet. Det har jag faktiskt gjort, dock inte här i bloggen utan i bilddagboken. Men kan berätta lite här också :)

Bröllopet var alltså i allianskyrkan här i Jönköping. Både vigseln och festen. Runt klockan fyra satt vi spänt i kyrksalen och väntade på att de skulle komma. Hela församlingen brister ut i ett fnissande när ingångsmusiken börjar spelas: Sweet home Alabama. Kanske inte den låt man väntat sig, men tja, den är bra. Medan dessa ljuva toner spelas vänder sig alla mot dörren för att se brudparet komma.... men det kommer inget brudpar! Plötsligt ser vi att: Oj, de kommer på läktaren! Jossan på en sida, och Viktor på den andra.... så gick de ner och mötte varandra. Fint och annorlunda.

Vigseln var fin med mycket bön för brudparet. Samt mycket musik, och även dans av barnen/ungdomarna i kyrkan.
Festen var också trevlig! Satt brevid Sara och hade Julia och David mittemot. Trevligt sällskap och god mat. Hela kvällen var bra helt enkelt :) och jossan och viktor var så fina så! (det roligaste tycker jag var att jos var barfota under festen... kanske även under vigseln? jag såg inte det, måste fråga...)




Tack för trevligt bröllop!

Nu var det ett tag sen jag skrev... så tar tag i detta o skriver lite, även om det inte blir så meningsfullt :)

Sitter just nu i myskläder och lyssnar på Michael W. Smith. Tänker alltid på SVF när jag lyssnar på honom, nostalgi... saknar bibelterminen! (o de andra på skolan också, självklart). Men alltså, bibelskola... det var tider det =) Gemenskapen i klassen, maten och fikat, alla människor! och inte minst min kära kombo... saknar henne!
Folkhögskolor är något speciellt, o jag har hunnit med två. Inte illa va?

Har som ni kanske förstår en lugn hemmakväll, behövdes verkligen! Har knappt orkat med mitt liv det senaste, känns som att det har varit allmänt mycket. Med begravningen, skolan och fritiden.
Begravningen ja. Den var fin, jättefin. Men oj vad jobbigt det var, och vilket enormt tomrum mormor lämnat efter sig. Saknar henne så mkt. Men jag har iallafall min tro att hon har det bra nu, och att vi kommer ses igen. Och morfar finns ju kvar hos oss, han betyder mycket.

Är lite allmänt trött på skolan just nu, och det blir inte bättre av att jag har två kompletteringsuppgifter eftersom jag missade två obligatoriska moment då jag var på begravningen. Blä (förlåt mitt fantasilösa språk...). Ska iallafall försöka hinna göra dem innan kursen är slut. Det vill säga, innan fredag. Jag ska orka!

Något roligt:
Imorrn är det återigen dags för bröllop! Den här gången är det Josefin och Viktor som gifter sig här i Jönköping. Ska bli roligt :) Lägger upp lite bilder efteråt.

Dags att sova nu kanske? Eller pärla lite... hmm... för plugga orkar jag bara inte :)
Gonatt alla mina vänner!

Nu börjar min flackande vecka... Eller, egentligen började den redan i lördags. Då var jag nämligen på födelsedagsmiddag/kalas hos Maria i Skövde (mycket trevligt). Tog tåget från Jönköping - Skövde på lördagseftermiddagen. Sedan på natten gick det en bil till Källby, så jag passade på att åka hem eftersom jag då kunde träffa Daniel som är tillfälligt hemma från Schweiz. Nu befinner jag mig hemhemma, alltså i Källby. Om drygt en timme ska jag dock åka tillbaka till Jönköping. Imorgon är det tenta som gäller, för att sedan åka hemhem igen. På onsdagförmiddag ska vi åka upp till Filipstad. Efter mormors begravning på torsdag måste jag tillbaka till Jönköping för att på fredagen kunna vara med på en obligatorisk miljökonferens.

På lördag är det dessutom hajk plus lite annat som gäller, får se hur mkt jag tänker vara med på...

Jag tror på en Gud som är helig och varm
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud som gör trasigt till helt
och stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig,
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud som vill skratta med mig
som lever med mig när jag dör.

/ Christina Lövestam

Mitt i allt jobbigt är jag så tacksam över mina vänner! Vad skulle jag göra utan er? Som när jag ringde Sara då mormor dött, o hon satte sig på första buss och åkte hit. När jag samma kväll fick två beklagande men samtidigt uppmuntrande sms från vänner. Och i förrgår då jag var ledsen fick jag oväntat besök av Carro och Elin som hade köpt med sig muffins och kom för att uppmuntra mig. TACK till alla mina vänner! För kommentarer och sms och stöd, men framför allt för att ni finns!

KRAM

Livet kan förändras så fort. Ena dagen finns människor, sedan händer det något oväntat och de finns bara kvar i minnet.



Söta mormor, i onsdags var hon så pigg och glad. Älskar henne.

Vaknade vid sju imorses av ett sms från okänt nummer: "God morgon! Gud är med dej idag också! Jos1:9"
Jo...det är han ju, men vem hade skickat smset? Tog ett litet tag innan jag kopplade att det måste vara från samma person som smsade mig för några veckor sen. Jag har berättat historien för några, men inte alla, så här kommer den nu via bloggen.

Min kära vän Ruth är inte bara träningsgalen, hon är även journalist på en kristen tidning. För några veckor sedan var hon på jakt efter en fattig student att ställa fem frågor till angående ekonomin, hur man klarar den som student etc. Som den goda människa jag är ställde jag upp på detta och resultatet hamnade i tidningen. Bara några dagar efter "intervjun" fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen där det stod: "Du är värdefull och du behövs! Glöm inte det!". Jag gick ut på eniro och fick fram att numret tillhörde en kille i örebro. Svarade och tackade, men frågade även vem han var och varför han skickade sms till just mig. Som svar fick jag tidningens namn, och att han bara ville skicka ett uppmuntrande ord. Typ. Jag kan bara dra slutsatsen att han läst artikeln, sökt på eniro och på så sätt fått tag på mitt nummer.
Idag fick jag alltså ett nytt sms från grabben (eller gubben? vad vet jag...).

Eftersom jag hade sovmorgon somnade jag om efter att ha läst smset. Några timmar senare ringer telefonen och jag får morgonens andra överraskning. För vilka är det som ringer om inte TV4-nyheterna i Jönköping (hur ofta brukar de ringa till mig liksom?). Orsaken var att de undrade vad jag tyckte om att huset där jag bor ska rivas (HSB har köpt upp huset och planerar att riva/bygga nytt om några år). Eftersom jag räknar kallt med att jag är färdig i skolan när detta sker så svarade jag att jag inte var jätteorolig. Visst är det tråkigt, men jag kanske inte ens är kvar i stan när planerna sätts i verket. Det var inte riktigt det svar TV4 var ute efter, de letade efter någon som var upprörd över beslutet så de fick ringa vidare. Uppenbarligen hittade de en eftersom det var med på lokala nyheterna ikväll. Spana in det vettja: http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=660694&treeId=10074&renderingdepartment=2.757. Spola fram till 03:14 och reportaget kommer upp, trappuppgång C är "mitt hus" =)

Som en del av er vet har jag ett bra tag pratat om att jag behöver en ny mobil. Batteriet på min gamla börjar ge sig. När jag så i somras (en halvtimma innan jag skulle på bröllop och var stressad...) tappade mobilen i golvet o Jonte fick tejpa den åt mig så började jag på allvar fundera på att skaffa en ny. Vad jag däremot inte planerat var att gå på ett abonnemang... Så när jag i fredags var tvungen att gå förbi gamarna telefonförsäljarna utanför coop (säger man förresten så om de som vill att man ska teckna abonnemang? eller är ordet telefonförsäljare endast för de som ringer och vill sälja saker? Måste utredas... vet ni så lämna en kommentar vettja)  hade jag planerat mitt försvarstal: "Neej, jag varken orkar eller har tid att prata med er".  Men när de ropade på mig, trots att jag tittade åt andra hållet, blev det mer: "okeej... men jag vill inte skriva på någonting". Patetisk kommentar. Särskilt patetiskt blir den när man har facit i hand: Jag skrev på. och nu stoltserar jag med en rosa mobil. Ja, jag vet att jag kommer bli mobbad för färgen...  men rosa är ändå fint. Här och här är mobilen.

Nu får ni inte tro att jag inte kan stå emot dessa försäljare. För det kan jag, och jag har gjort det förut. (Det jag har svårt för är att bara gå förbi dem när de ropar...) Men nu behövde jag faktiskt en ny mobil och det verkade vara ett bra erbjudande. Jag tror inte att jag blivit lurad. Men nu efterlyser jag vänner som ringer med tre? Måste ju utnyttja att jag ringer/smsar gratis inom tre. Ringer även gratis till fasta nät, så har ni inte tre, ge mig ert fasta nummer ;)

Masade mig till gymmet förut idag. Hade planerat sen igår att jag skulle träna innan scouterna, men när jag vaknade den här morgonen hade jag ingen lust alls att ge mig iväg på eftermiddagen.... men bestämt var bestämt. Kom dock iväg lite sent så planen var att skynda mig, att vara effektiv.... började med att springa på löpbandet (med mina nya skor!!), och ska man bara springa i 10min så kan man ju springa snabbt... visst? Är faktiskt nöjd med att jag sprang 2 km på 8.22 min, detta utan alltför stor ansträngning. Fick sedan höra från Ruth att jag klarat ett av testen för att bli polis (2km på 9.30). Woho liksom. Nästa gång ska jag springa på under 8 min!

När jag väl bloggar om träning: Sist jag varit och tränat mötte jag några killar i trappan. Snappade upp en rolig kommentar:
"Men ååhh, varför tar vi trapporna till gymmet när det finns hiss?!?"

Tja... det kan man fråga sig. (nu ska jag inte dumförklara några jag inte ens känner, jag förstod ironin i det hela... men lite roligt var det).

I det här blogginlägget tänkte jag dela med mig av ett filmtips, eller... i alla fall berätta om en film... jag har inte sett den själv... och jag vill nog inte se den. Då blir det kanske inte ett filmtips? Jaja.

Var som sagt hemhemma helgen som var. En lugn och skön helg. Hade lite kompisar över på lördagkvällen, började med att köpa pizza o prata men övergick senare på kvällen till att spela Rappakalja. Därav filmtipset... (för er som aldrig spelat rappakalja kan jag tala om att det är ett roligt spel där man ska förklara ord, personer, filmer etc. Med andra ord ska man ljuga så mycket man bara kan). Såå, vad tror ni att filmen "Two Bananas" kan handla om? Kanske en tecknad film om två bananer på äventyr? (eller Emmas förslag om ngn som sålde sexleksaker till uttråkade terapeuter.... typ). Njaa.... här får ni den riktiga beskrivningen:
"Fyra män drivandes på en flotte bestämmer sig för att äta upp kvinnan som också är ombord."
Visst låter den bra?

Filmen "Kvarnen" som handlar om en kvarnägare som bestämmer sig för att mala ner tattar-Lisa (japp, så stod det) och drängen låter också riktigt bra... eller? Eller "I nöd och lust" som handlar om en skogshuggare som bor i skogen med en kvinna. När han kysser henne förvandlas hon till en ond häxa....

Det finns många filmer som man aldrig har sett...

Mina vänner, jag är på bättre humör nu! Hastig och lustigt har jag bestämt mig för att åka hemhem och kurera mig,  känns riktigt bra. Särskilt som det går en bil hem ikväll.

Som ni kanske minns förfasades jag i lördags över hur stora fötter jag har. Nu har jag den stora glädjen att berätta för er att jag köpt nya svarta stövlar idag (Ja nya, de gamla gick sönder.... måste nog blogga om den historien någon dag...). Iaf, stövlarna, som är i svart läder och fodrade med ull, är i storlek 38!!! Japp, ni läste rätt... 40,5 i joggingskor och 38 i stövlar. Tjoho! Återstår bara att se om jag behåller stövlarna eller om det slutar med att jag lämnar tillbaka dem på grund av pengabrist eller liknande :) (eller det faktum att ull kliar...).

Jag är trött, förkyld och lite allmänt nere...
Konstigt hur fort sånt här kan vända, i helgen var jag glad och nöjd. Just nu känner jag mig risig och vill bara bli frisk, pigg och på bättre humör. Någon som har tips på hur detta sker snabbt? Mer än att knapra C-vitamin =)

På grund av mitt humör börjar jag nu ifrågasätta Nalle Puhs visdomsord "Man är aldrig nere med en ballong". För jag har många ballonger (alltid bra att ha) men är ändå nere (kan det vara för att jag inte blåst upp dem?).

Näe, usch, ska jag vara såhär negativ är det lika bra att jag går o lägger mig på en gång. Gonatt kära vänner!

Nu har jag äntligen köpt nya joggingskor! Var ute på a6 igår, skulle kolla lite på mobiler (behöver en ny! Tips på vilken?), så gick bort till Siba. Där inser jag att Intersport ligger precis bredvid. Eftersom jag pratat om att jag behöver nya skor gick jag in för att titta lite. De hade många skor och ett löpband, samt många som jobbade där. Kom fram till att det var lika bra att ta tag i det på en gång, så jag bad om hjälp att hitta ett par bra skor. Fick springa på löpbandet när de filmade, och utav filmen kunde han i butiken se att jag skulle ha rätt så neutrala skor. Så han tog fram skor som passade till mig.

Min fåfänga fick en rejäl knuff när han tog fram skor som var 1,5 strl större än vad jag brukar ha! Hallåå, jag som redan tycker att jag har långa fötter (39... ni kan ju själva räkna ut storleken på de här skorna). Därför kved jag till lite med kommentaren:
"Har jag så stora fötter?" Detta skrattade han mest åt och sa att jag inte skulle tänka på storleken. Tydligen ska man ha lite utrymme längst fram vid tårna, och man ska kunna vicka på alla tår... Jag insåg att det bara var att acceptera det, lyssna på den som visste bättre, och eftersom skorna satt bra i övrigt slog jag till =)

Här ska ut o springas! Någon som vill följa med?

Cyklade (i vanlig ordning) till skolan i fredags. Oavsett om jag är i tid eller inte brukar jag bli småstressad när jag ska till skolan, därför trampar jag på rätt bra. Just i fredags när jag cyklade hade jag en annan cyklist bakom mig hela vägen. Det blåste kraftig sidvind och jag tyckte att han kunde väl köra om istället för att ligga tätt bakom... men han höll sig bakom hela vägen in till stan, då cyklade han upp bredvid mig med kommentaren:

- Du har ett rejält tempo. Jag tänkte blåsa om dig, men vi är lika snabba.

Yeah, det känns ändå rätt bra att jag inte är någon snigel på cykelvägen :)

Efter en inställd fikadejt tillbringades kvällen i tårar... Var nämligen hemma hos Carolina och tittade på filmen filmen "Hotell Rwanda". Jag grät mig genom filmen. Hur kan vi människor vara så grymma? Så onda? Jag finner inga ord.

För er som inte sett filmen handlar den om fokmordet i Rwanda 1994. I kriget mellan de två folkslagen hutuer och tutsier mördas ca.1miljon tutsier under loppet av  tre månader... Detta utan att vi i västvärlden gör någonting. Vid ett tillfälle i filmen filmar män från västvärlden vad som händer, för att sända i nyheterna. Hotellägaren Paul Rusesabaginas reaktion blir då att nu kommer de bli räddade, för hur kan man låta bli att ingripa när man ser något sånt? Som svar får han: "Jag tror att folk kommer säga `åh, så hemskt´, för att sedan återgå till att äta sin middag."  Någon som känner igen sig? Jag gör det. Hur kan vi blunda för ett folkmord? En miljon människor slaktades rent ut sagt.

Om ni inte sett filmen, se den! Den är hemsk, men sevärd.

Jag har bestämt mig för att köpa ett par nya joggingskor. Satsa på ett par bra. Någon som har tips på var jag ska köpa dem? Intersport? Löplabbet? Teamsportia? Något annat ställe?

Jag har just insett att nu när Jonas slutar på hlk så försvinner mina möjligheter att sno ketchup från honom när vi äter mat... detta innebär att jag måste ta med det själv. Tur att mamma för tillfället rensar ur ett skåp och ger mig en massa småburkar... Kommer dock att sakna Jonas, vem ska nu reta mig för alla mina morötter?

Har rätt nyligen (okej, för en timme sen) kommit hem från Rörstrand där jag shoppat som en galning. Just nu är det nämlingen porslinsfestivalen här i Lidköping och just den här kvällen har de haft kvällsöppet med halva priset i fyndavdelningen. Detta lockade mig och mamma.... och uppenbarligen några hundra till... tänk er att vara packade som sillar, i en porslinsbutik. Var otroligt mycket folk där som rusade in när de öppnade dörrarna vid nio. Galet!

Jag sa innan att jag skulle vara nöjd bara över att köpa en billig skål, tror ni att jag nöjde mig med det? Icke sa Nicke. Handlade hur mycket som helst, men vilka fynd! Visst, andrasortering, men inga synliga fel. Har hittat porslin (konstigt, i en porslinsfabrik...) men även snygga bestick för en fjärdedel av ordinariepriset... och mycket mer. Är helt klart nöjd :)

(Just det, jag och mamma är för tillfället billösa, därför cyklade vi. Jag mötte mamma efter hennes jobb för att gå på filmen Mamma Mia innan vi skulle till rörstrand. Sen packade vi allt porslin i cykelväskor och cyklade hem halv tolv på natten...)

I tisdags var jag och Jonas o hälsade på Nadine i Skövde. Var roligt att det äntligen blev av att träffas, var ett tag sen sist... närmare bestämt december. Blir så ofta att man bara pratar om att träffas, utan att det blir av. Men nu så, det passade bra för oss alla tre den dagen och jag är som sagt glad att vi åkte dit :) Blev en mysig dag som började med fika på gråsparvarnas favoritcafé (har nog aldrig sett så många gråsparvar på ett o samma bord...). Efter lite shopping våldgästade vi Nadines lägenhet där vi fick te. Jonas visade sig vara sjukt dålig på att dricka varmt te... vekling ;)

Kvällen tillbringades sen på restaurangen där Nadine arbetar. Nu var hon dock ledig och kunde umgås med oss. Wiee :) Tack för en bra dag!


Valde att lägga upp en fin bild på mina kära vänner, trots att jag har många grimasbilder...

Inte ont anande sover jag sött i mina prinsesslakan med fönstret, som vanligt, lite på glänt... Plötsligt vaknar jag till av ett flaxande ljud. Jag tänder lampan och tittar upp mot fönstret. Först ser jag ingenting, men när ögonen väl har vant sig flyger jag ur sängen vid åsynen av världens största hoppetossande insekt!! Ni vet en sån där harkrank med långa ben och vingar. Fick snabbt tag på en gammal telefonkatalog att slå ihjäl krypet monstret med, men feg som jag är väntar jag en sekund för att se om den flyger ut istället. Det gör den inte. Nej, istället flyger den runt som en liten galning igenom mitt rum för att rätt som det är försvinna. Japp, ni läste rätt... spårlöst borta. Där stod jag, halv två på natten, helt paralyserad av skräck med den gamla telefonkatalogen i högsta hugg. Hur skulle jag nu kunna sova? När jag visste att den fanns någonstans i rummet.  Efter en lång stunds tvekan gick jag ändå mot sängen och la mig igen. DÅ (tack o lov!) dök den upp igen och den här gången var jag snabbare. Pang. Död. Men skräcken satt kvar i någon timme...