Dagens ros...
Dagens ros går till killen som hjälpte mig att få upp min nyckel från en gatubrunn igår.
Jag har haft min lilla bror på besök i några dagar, trevligt! Igår skulle han till stan och jag skulle till skolan så jag passade på att åka med honom. Och när man ändå har bil så är det ju lika bra att köra bort kartonger och tidningar till sorteringen, därför hade jag plockat ihop några kassar som jag skulle sätta in i bilen. Nycklarna höll jag i handen, vanligtvis sitter lägenhetsnyckeln i nyckelknippan men nu var den på en egen nyckelring eftersom Manne hade lånat den. Jag sätter alltså in kassarna i bilen, men på något sätt glider lägenhetsnyckeln ur handen på mig, ner på marken... otur som jag hade var det inte bara asfalt under mig utan en gatubrunn. Ni vet en sån där med galler, galler som är lagom stora för en nyckel att glida ner i...
Japp, där nere låg nu min nyckel. Min enda lägenhetsnyckel i Jönköping, David har den andra och han är i Göteborg. Tur i oturen så hade den hamnat på kanten, alltså inte i vattnet. (I samma ögonblick som jag inser att nyckeln ligger i en gatubrunn inser jag även att jag låst in min mobil i lägenheten så jag kunde inte ringa någon jag känner, perfekt tajming). Manne försöker få upp locket och menar att om det finns ett järnspett någonstans så kan han nog få upp det. Men något järnspett hittar vi inte (jag kunde inte ens leta i källaren eftersom jag, som ni nog förstått, saknade nyckel). Vaktmästaren som varit på gården tidigare under dagen var också puts väck, typiskt.
Efter att ha stått ute i ungefär en halvtimme och försökt komma på en lösning ser jag en kille gå till sin skåpbil. Jag skyndade mig att fråga om han inte hade ett järnspett i bilen eller något liknande. Nej, det hade han visst inte.... men han var hjälpsam och hittade en tång som han försökte få upp nyckeln med, det gick inte. Då gick han tillbaka till bilen och hämtade ståltråd som han böjde till en krok och började fiska med... Var det självaste MacGyver som hjälpte oss mån tro? Vem vet. Efter några spända sekunder (minuter?) lyckades han få tag i nyckeln och få upp den genom gallret. Tack och lov!
Så, dagens ros går till den snälla killen!
Jag har haft min lilla bror på besök i några dagar, trevligt! Igår skulle han till stan och jag skulle till skolan så jag passade på att åka med honom. Och när man ändå har bil så är det ju lika bra att köra bort kartonger och tidningar till sorteringen, därför hade jag plockat ihop några kassar som jag skulle sätta in i bilen. Nycklarna höll jag i handen, vanligtvis sitter lägenhetsnyckeln i nyckelknippan men nu var den på en egen nyckelring eftersom Manne hade lånat den. Jag sätter alltså in kassarna i bilen, men på något sätt glider lägenhetsnyckeln ur handen på mig, ner på marken... otur som jag hade var det inte bara asfalt under mig utan en gatubrunn. Ni vet en sån där med galler, galler som är lagom stora för en nyckel att glida ner i...
Japp, där nere låg nu min nyckel. Min enda lägenhetsnyckel i Jönköping, David har den andra och han är i Göteborg. Tur i oturen så hade den hamnat på kanten, alltså inte i vattnet. (I samma ögonblick som jag inser att nyckeln ligger i en gatubrunn inser jag även att jag låst in min mobil i lägenheten så jag kunde inte ringa någon jag känner, perfekt tajming). Manne försöker få upp locket och menar att om det finns ett järnspett någonstans så kan han nog få upp det. Men något järnspett hittar vi inte (jag kunde inte ens leta i källaren eftersom jag, som ni nog förstått, saknade nyckel). Vaktmästaren som varit på gården tidigare under dagen var också puts väck, typiskt.
Efter att ha stått ute i ungefär en halvtimme och försökt komma på en lösning ser jag en kille gå till sin skåpbil. Jag skyndade mig att fråga om han inte hade ett järnspett i bilen eller något liknande. Nej, det hade han visst inte.... men han var hjälpsam och hittade en tång som han försökte få upp nyckeln med, det gick inte. Då gick han tillbaka till bilen och hämtade ståltråd som han böjde till en krok och började fiska med... Var det självaste MacGyver som hjälpte oss mån tro? Vem vet. Efter några spända sekunder (minuter?) lyckades han få tag i nyckeln och få upp den genom gallret. Tack och lov!
Så, dagens ros går till den snälla killen!
Saga
Vi har väntat och väntat och väntat... och onsdagen den 7oktober hände det! Mina vänner Julia och David fick en liten dotter. En liten Saga.
Så efter min tenta i onsdags åkte jag hem till den lilla familjen. Åhh, hon var så liten och söt!
Bilden i mitten visar elefanttofflorna som jag hittade i somras, tyckte de var så söta så var tvungen att köpa dem!
Hade även pysslat ihop ett litet kort och eftersom jag vet att Karin vill att jag ska lägga upp sånt så gör jag det ;)
Ha en fortsatt skön dag allihop!
Så efter min tenta i onsdags åkte jag hem till den lilla familjen. Åhh, hon var så liten och söt!
Bilden i mitten visar elefanttofflorna som jag hittade i somras, tyckte de var så söta så var tvungen att köpa dem!
Hade även pysslat ihop ett litet kort och eftersom jag vet att Karin vill att jag ska lägga upp sånt så gör jag det ;)
Ha en fortsatt skön dag allihop!
Den lilla rosa på äventyr!
Alla har väl någon gång upplevt skräcken av att inte hitta sina nycklar, sin mobil, plånbok etc? När man VET att man lagt objektet i väskan. Idag var objektet min mobil.
Tidigare idag åkte jag och Elin till vår vän Åsa. Hon har nyss fyllt 30år och hade lite öppethus idag. Var en trevlig stund där, fick god smörgåstårta och pratade :) När vi ska gå därifrån tänker jag plocka upp min mobiltelefon för att se om någon ringt. Börjar leta i väskan...utan att hitta den. När vi gått på bussen letar jag igen och Elin testar att ringa till den, den fanns inte i väskan. Mobilen var borta. Elin ringde även till Åsa som letade utan att hitta den. Känner ni igen skräcken när det man letar efter inte hittas någonstans?
Jag inser att den måste ramlat ur väskan, antingen på bussen till Råslätt eller inne på Willys där vi var en kort stund. Bussen kändes mer troligt än Willys och jag frågade busschauffören om han fått in en mobil. Det hade han inte men jag fick ett telefonnummer till Arriva. Jag åker hem o letar igenom väskan en gång till (vänder ut och in på den), men hittar jag den? Icke sa Nicke*. Då bestämmer jag mig för att springa ut till nästa buss o fråga chauffören där om han/hon fått in en mobiltelefon (jag menar, hur ska jag kunna ringa Arriva utan telefon?). Chauffören var hjälpsam och ringde till Arriva åt mig, men fick som svar att de inte fått in någon telefon. Då fick jag låna busschaufförens mobiltelefon för att ringa till min egen telefon, ifall någon svarade... och vet ni?!? Jag fick svar! Av en busschaufför som just hittat min telefon och skulle lämna in den i bussgaraget. HURRA! Tog nästa buss dit och hämtade den. Puh, återfunnen! :)
* När jag inte hittade mobilen i väskan skrev jag desperat på facebook att jag tappat bort min mobil. Direkt efter att jag skrivit det sprang jag iväg till nästa buss, men jag skulle stannat hemma en liten stund till... För när Carro såg min status på facebook testade hon att ringa till min mobiltelefon (om jag skulle ha tappat den bakom soffan eller nåt...) och gissa vem hon fick prata med? Japp, rätt gissat: Busschauffören. Hon skrev då på facebook till mig att den fanns i bussgaraget, men då var jag redan ute och letade efter den. Men tack iaf! =)
Tidigare idag åkte jag och Elin till vår vän Åsa. Hon har nyss fyllt 30år och hade lite öppethus idag. Var en trevlig stund där, fick god smörgåstårta och pratade :) När vi ska gå därifrån tänker jag plocka upp min mobiltelefon för att se om någon ringt. Börjar leta i väskan...utan att hitta den. När vi gått på bussen letar jag igen och Elin testar att ringa till den, den fanns inte i väskan. Mobilen var borta. Elin ringde även till Åsa som letade utan att hitta den. Känner ni igen skräcken när det man letar efter inte hittas någonstans?
Jag inser att den måste ramlat ur väskan, antingen på bussen till Råslätt eller inne på Willys där vi var en kort stund. Bussen kändes mer troligt än Willys och jag frågade busschauffören om han fått in en mobil. Det hade han inte men jag fick ett telefonnummer till Arriva. Jag åker hem o letar igenom väskan en gång till (vänder ut och in på den), men hittar jag den? Icke sa Nicke*. Då bestämmer jag mig för att springa ut till nästa buss o fråga chauffören där om han/hon fått in en mobiltelefon (jag menar, hur ska jag kunna ringa Arriva utan telefon?). Chauffören var hjälpsam och ringde till Arriva åt mig, men fick som svar att de inte fått in någon telefon. Då fick jag låna busschaufförens mobiltelefon för att ringa till min egen telefon, ifall någon svarade... och vet ni?!? Jag fick svar! Av en busschaufför som just hittat min telefon och skulle lämna in den i bussgaraget. HURRA! Tog nästa buss dit och hämtade den. Puh, återfunnen! :)
* När jag inte hittade mobilen i väskan skrev jag desperat på facebook att jag tappat bort min mobil. Direkt efter att jag skrivit det sprang jag iväg till nästa buss, men jag skulle stannat hemma en liten stund till... För när Carro såg min status på facebook testade hon att ringa till min mobiltelefon (om jag skulle ha tappat den bakom soffan eller nåt...) och gissa vem hon fick prata med? Japp, rätt gissat: Busschauffören. Hon skrev då på facebook till mig att den fanns i bussgaraget, men då var jag redan ute och letade efter den. Men tack iaf! =)
