Den lilla rosa på äventyr!
Alla har väl någon gång upplevt skräcken av att inte hitta sina nycklar, sin mobil, plånbok etc? När man VET att man lagt objektet i väskan. Idag var objektet min mobil.
Tidigare idag åkte jag och Elin till vår vän Åsa. Hon har nyss fyllt 30år och hade lite öppethus idag. Var en trevlig stund där, fick god smörgåstårta och pratade :) När vi ska gå därifrån tänker jag plocka upp min mobiltelefon för att se om någon ringt. Börjar leta i väskan...utan att hitta den. När vi gått på bussen letar jag igen och Elin testar att ringa till den, den fanns inte i väskan. Mobilen var borta. Elin ringde även till Åsa som letade utan att hitta den. Känner ni igen skräcken när det man letar efter inte hittas någonstans?
Jag inser att den måste ramlat ur väskan, antingen på bussen till Råslätt eller inne på Willys där vi var en kort stund. Bussen kändes mer troligt än Willys och jag frågade busschauffören om han fått in en mobil. Det hade han inte men jag fick ett telefonnummer till Arriva. Jag åker hem o letar igenom väskan en gång till (vänder ut och in på den), men hittar jag den? Icke sa Nicke*. Då bestämmer jag mig för att springa ut till nästa buss o fråga chauffören där om han/hon fått in en mobiltelefon (jag menar, hur ska jag kunna ringa Arriva utan telefon?). Chauffören var hjälpsam och ringde till Arriva åt mig, men fick som svar att de inte fått in någon telefon. Då fick jag låna busschaufförens mobiltelefon för att ringa till min egen telefon, ifall någon svarade... och vet ni?!? Jag fick svar! Av en busschaufför som just hittat min telefon och skulle lämna in den i bussgaraget. HURRA! Tog nästa buss dit och hämtade den. Puh, återfunnen! :)
* När jag inte hittade mobilen i väskan skrev jag desperat på facebook att jag tappat bort min mobil. Direkt efter att jag skrivit det sprang jag iväg till nästa buss, men jag skulle stannat hemma en liten stund till... För när Carro såg min status på facebook testade hon att ringa till min mobiltelefon (om jag skulle ha tappat den bakom soffan eller nåt...) och gissa vem hon fick prata med? Japp, rätt gissat: Busschauffören. Hon skrev då på facebook till mig att den fanns i bussgaraget, men då var jag redan ute och letade efter den. Men tack iaf! =)
Tidigare idag åkte jag och Elin till vår vän Åsa. Hon har nyss fyllt 30år och hade lite öppethus idag. Var en trevlig stund där, fick god smörgåstårta och pratade :) När vi ska gå därifrån tänker jag plocka upp min mobiltelefon för att se om någon ringt. Börjar leta i väskan...utan att hitta den. När vi gått på bussen letar jag igen och Elin testar att ringa till den, den fanns inte i väskan. Mobilen var borta. Elin ringde även till Åsa som letade utan att hitta den. Känner ni igen skräcken när det man letar efter inte hittas någonstans?
Jag inser att den måste ramlat ur väskan, antingen på bussen till Råslätt eller inne på Willys där vi var en kort stund. Bussen kändes mer troligt än Willys och jag frågade busschauffören om han fått in en mobil. Det hade han inte men jag fick ett telefonnummer till Arriva. Jag åker hem o letar igenom väskan en gång till (vänder ut och in på den), men hittar jag den? Icke sa Nicke*. Då bestämmer jag mig för att springa ut till nästa buss o fråga chauffören där om han/hon fått in en mobiltelefon (jag menar, hur ska jag kunna ringa Arriva utan telefon?). Chauffören var hjälpsam och ringde till Arriva åt mig, men fick som svar att de inte fått in någon telefon. Då fick jag låna busschaufförens mobiltelefon för att ringa till min egen telefon, ifall någon svarade... och vet ni?!? Jag fick svar! Av en busschaufför som just hittat min telefon och skulle lämna in den i bussgaraget. HURRA! Tog nästa buss dit och hämtade den. Puh, återfunnen! :)
* När jag inte hittade mobilen i väskan skrev jag desperat på facebook att jag tappat bort min mobil. Direkt efter att jag skrivit det sprang jag iväg till nästa buss, men jag skulle stannat hemma en liten stund till... För när Carro såg min status på facebook testade hon att ringa till min mobiltelefon (om jag skulle ha tappat den bakom soffan eller nåt...) och gissa vem hon fick prata med? Japp, rätt gissat: Busschauffören. Hon skrev då på facebook till mig att den fanns i bussgaraget, men då var jag redan ute och letade efter den. Men tack iaf! =)
Kommentarer
Trackback
