Elin

Åhh, vi har haft en så bra föreläsning idag! Författarbesök av Clas Rosvall. Riktigt inspirerande och roligt om hur man kan arbeta med dikter och ramsor i skolan! Fick bland annat veta att om man tappar en appelsin så blir det en tappelsin.

Så, dags för en berättelse:
Kapitel noll: Det var en gång en boll
Kapitel ett: som inte studsa rätt
Kapitel två: Hur ska detta gå?
Kapitel tre: för den studsa helt på sne
Kapitel fyra: Men Lotta hon fånga ändå lyra
Kapitel fem: Men nu ville bollen studsa hem

Ser ni formen? Ni lär få läsa fler dikter/ramsor sen ;)

Som sagt, en bra föreläsning. Dessvärre tyckte jag hela förmiddagen att jag såg så suddigt. Kunde inte förstå vad det var men tänkte att linserna kanske började bli gamla... Men framåt eftermiddagen insåg jag att jag såg bra på ena ögat men inte det andra. Japp, ni gissade rätt. Jag hade bara en lins. Blev där lite orolig för att jag skulle glömt att sätta i den ena, det kallar jag demensvarning. Jag blev nervös som en hund på nyårsafton. Som tur var hittade jag linsen på badrumsgolvet när jag kom hem, vilket innebär att jag hade tappat den! Puh. Då blev jag glad som en mås i en fiskaffär. (kopierat från föreläsningen, kan ni komma på fler?)

Kom nyss tillbaka från en kort springtur. Det var riktigt segt och en massa otäcka flygfän i luften.

När jag nästan var hemma hörde jag ett högt gnäll följt av ett skall. Ut ur en bakgård flyger det en hare tätt följd av en hund! Hunden jagar haren en bit innan den vänder och kommer tillbaka. Det roliga var att hunden var mindre än haren i storlek...

Jag tänker börja det här inlägget med något positivt för att sedan berätta om något komiskt men aningen pinsamt...

Det positiva är att jag har fått min cykel fixad! Har en cykelaffär i hörnet av huset där jag bor, dit traskade jag ner igår efter skolan. Visade sig att det var lång kö, så jag ställde mig sist och väntade. När det äntligen blev min tur kommenterar cykelhandlaren att jag "väntat troget". Jag förklarar mitt problem, att jag ramlade omkull och att styret är en aning snett, och hämtade in cykeln. Han fixade det på högst en minut och det såg superenkelt ut... känner man sig dum eller inte? (hmm, detta skulle kunna klassas som komiskt och pinsamt, men det var inte det jag syftade på...) Iaf, när jag frågade hur mycket det kostade ryckte han på axlarna o sa att "ähh, inget. Du får det för att du väntade så troget".  Schysst :D

Sååå... till det pinsamma. Eftersom jag har en dum skumgummisadel som drar åt sig all fukt och älskar att blöta ner mina byxor brukar jag ha en plastpåse över. En röd plastpåse från hemtex. För en liten stund sedan, när jag hoppade av cykeln efter att ha varit på scouterna ser jag att påsen börjar bli mer vit än röd. Jag börjar anar oråd och skyndar mig upp för att titta i spegeln.... och mycket riktigt, mina jeans har fått en, inte särskilt klädsam, röd färg... på rumpan! Dessa jeans har jag gått omkring i hela dagen utan att någon har sagt något. Jag hoppas verkligen att det är för att ingen har sett något. Att jag gått omkring såhär idag är dock inte det värsta... nej, det värsta är att jag öppnade garderobsdörren och studerade mina andra jeans... sammanlagt så har jag just nu tre par röda jeans, och jag har inte märkt något innan! Detta är pinsamt.

Dagens tips till er, mina vänner, är: Om ni ska ha en plastpåse över sadeln, välj en vit!

... när cykeln tvärstannar och man far rakt fram för att lite senare få cykeln över sig....
Skrubbsår på händerna och ont i ena armbågen och knät, förutom det överlevde jag och kunde halta upp för trapporna till Maria och Jonas för att ha filmkväll.

Surt att cykelstyret vred sig bara, nu måste jag gå och åka buss tills jag fixat det. Åka buss får det bli imorrn, tror inte mitt knä vill gå en halvtimme...

ojoj, vad det är synd om mig....

Vad ska jag säga?! Jag skriker högt och gråter som ett litet barn. Vi ska skriva en inledning till en barnbok tills på torsdag. Jag har fått hjälp att skriva en inledning och idag skrev jag två sidor själv... sammanlagt tre sidor. Vad händer? Jo, jag är nästan helt säker på att jag sparade och stängde ner programmet. När jag sedan ska klicka upp det igen så är det BORTA!!!

Har bara första sidan kvar... jag skriker, gråter och skriver nu om allt.... SKETANS!!!!!!!!!

Var i alla fall en mycket trevlig kväll! Och mina vänner, Elin hade köpt jordgubbar och glass! Årets första jordgubbar för min del, behöver jag säga att det var gott?

Som rubriken lyder: Ibland går det inte...

Jag läser som jag tidigare har nämt samtalsmetodik som en extrakurs. Vår slutuppgift är att vi ska leda ett samtal som vi spelar in, minst 10min långt, och sedan analysera detta. Jag hade bestämt tid med ungdomsledare Hanna för att prata om hur det ska bli för henne att sluta och börja plugga. Gick inte precis som jag tänkt:

1. Diktafonen strulade och stannade lite då och då
2. Gjorde om samtalet pga diktafonen
3. Jag fick lite hjärnsläpp och visste inte vad jag skulle ställa för frågor
4. Samtalet blev bara 7min långt, inte 10 som det var tänkt

GIck inte bra och jag var tvungen att göra ett nytt samtal. Tänkte den här gången att "ähh, jag pratar med en kompis" (detta var ngt som läraren varnat för, att det skulle bli en konstig situation). Bestämde iaf att jag skulle prata med Sara som ställde upp. Och det blev ett bra samtal! Ett samtal som jag skulle kunnat analysera... Men (det finns alltid ett men...) när vi skulle lyssna på det så brusade det så mycket att man knappt kunde höra något. Så nu måste jag göra om det IGEN.

Ruth tjatar... o kallar mig tråkig... varför? Jo, för att jag inte skriver i bloggen! Är det ngt att klaga på va?! ;) Men okej, nu skriver jag... bara för att jag inte vill bli kallad för tråkig. Ja, och sen så tycker jag ju väldigt mkt om den tjejen också, klart man vill vara till lags då.

Ibland tänker jag: "Oj, det här måste jag blogga om!"

Så varför skriver jag så sällan? Det är inte precis så att det aldrig händer något i mitt liv, snarare tvärtom... just nu har jag en massa saker runt mig. Kanske är därför som jag aldrig bloggar? Japp, det tror jag på.

För tillfället har jag som sagt mycket runt mig, både i skolan och utanför. Läser en extrakurs i samtalsmetodik, något som jag faktiskt ångrar nu när jag har slutuppgiften hängades över mig... samtidigt som jag har flera uppgifter i min svenskakurs. Jag ska bland annat skriva inledningen till en barnbok. Hjälp säger jag bara... undrar hur det kommer att gå, har inte börjat än men på torsdag ska det vara klart.

Nepp, allt det andra som jag borde skriva om får komma i egna inlägg! Blir så svårt att läsa annars :)

Men Ruth, är du nöjd? Något har jag iaf skrivit nu!
Tjipp och hej, leverpastej.

Ohh, innan jag sover... måste bara berätta att jag sprang 6km på 35minuter när vi var och tränade idag! Visst, löpband är lätt att springa på... men jag är stolt iaf! Inte lika snabb o uthållig som Ruth, men vem kan vara det? ;)

Nu borde jag sova, men det gör jag ju inte, så lika bra att skriva ett kort inlägg.

Vad jag vill skriva om är att jag bakade bullar i söndags! Dessa bullar bjöd jag min käre vän John på dagen efter. När jag då menar att kletet är det godaste säger han detta visa:

"Det är inte kletet i bullen som är det goda. Det är kombinationen mellan bulle och klet."

Kände mig tvungen att sprida hans tanke vidare, för har han inte rätt så säg? Tror att han ägnat många års studier åt tankar om kanelbullar...

Nu när jag spridit detta ska jag bege mig till sängen. Imorgon blir det tåg till Skövde för att sedan åka vidare till Filipstad. Morfar fyller 90år. GRATTIS till honom! (Nu är han verkligen vuxen...)